Det går inte att ge en exakt siffra över hur många kulturer det finns i världen. Vi kan dessutom inte blunda för det faktum att det både förenar och på samma gång separerar människor. Eftersom olika kulturer också förhåller sig på så olika sätt beroende på tid, plats och sammanhang blir det tämligen svårt att tala om kulturen som en helhet. I det här fallet är det faktiskt delarna som gör helheten och inte tvärtom. Utmaningen ligger i att överhuvudtaget försöka förstå sig på dessa delarna för att överhuvudtaget kunna komma åt kulturens kärna.
Kultur är den kollektivistiska omgivningens bebis men utvecklas beroende på diverse faktorer till att bli individens utformning. Det är sedan individen i fråga som skyddar kulturens färger genom att förhålla sig utifrån densamma. Det här blir 
med andra ord ett slags kretslopp som likt vattnet eller kolet ständigt går tillbaka till sin ursprungsplats. Vad eller var denna plats är någonstans går inte på förhand att utse utan beror till stor det på hur situationen ser ut. Kultur i sin renaste form skulle därmed likväl kunna benämnas som en omloppsbana snarare än en uppsättning idéer över hur människor bör förhålla sig till världsliga ting.
Vi kan i det ovan nämnda kretsloppet tala om olika brytpunkter. Det är när en individ eller kollektiv av oklar anledning inte når dessa som den händelse vi känner till som kulturkrock uppenbarar sig. Det här är ett dagligt återkommande fenomen vilket kan variera i styrka. Även om det är lätt att tänka sig denna kollision som något orsakat av stora krafter är det ofta en företeelse som utspelar sig i förhållandevis vardagliga sammanhang. Det är också just det som är lite av tjusningen med kultur. Den framträder när vi minst anar det.